De flesta av mina kunder har ganska tydliga mål och anlitar mig för att nå dem på bästa och mest effektiva vis, och för att se till att målen blir hållbara. Det är kul, inspirerande och lite klurigt men tillsammans lyckas vi, kanske inte alltid på exakt den planerade tiden men ändå. Många saker kan ju gå snett under tiden och alla har olika förutsättningar för att nå sina mål. Det handlar om tid, arbete, familj, stress, sjukdom med mera med mera. Just av dessa anledningar arbetar jag i stort sett enbart långsiktigt över månader och år med mina kunder, även om jag ibland hjälpt kunder inför stundande bröllop och liknande över 5-10 veckor ( i min värld kort tid).
Men en del kunder har inga tydliga mål mer än att de vill må bra, de känner att de får bättre ork och mindre krämpor, de blir lyckliga av att röra på sig. För dem är det inte så viktigt vilken siffra som står på vågen eller hur byxorna sitter, de vill bara må bra. Jag förstår dem fullt ut, själv tränar jag av ungefär samma anledning, jag vet vilken form jag ska vara i för att må bra. Om jag sedan åker ett vasalopp eller ställer upp i en tävling då och då för skojs skull må vara hänt - det är inte det jag tränar för. Samma sak med min vikt, jag vet ungefär vad jag ska väga för att må bra men stundtals väger jag ett par kilo mer än det för att jag vill njuta av god mat och dryck ibland. Jag mår bra av detta. Det för mig in på uppståndelsen runt Katrin Zytomierskas bloggande. Jag kan kanske också tycka att efter 13 års tränande bör man var i ganska bra form men att uttala sig utan att veta något om alla omständigheterna runt personen är helt galet. Och att döma någon för hur hon ser ut är riktigt kränkande.
Alla har rätt att vara stolta över sina kroppar oavsett hur de ser ut, stolta över hur de tränar och stolta över hur de mår, bara de själva mår bra och är nöjda.
Att "bara" träna för att det är kul och för att man mår bra är ett tillräckligt mål för många, och för mig.
